Den indiska ekonomin, som utsågs till världens "snabbast växande stora ekonomi" och den "enda ljuspunkten" bland tillväxtmarknaderna, verkar ha saktat ner redan före den senaste "chockterapin" med "demonetisering". De nyligen släppta tillväxtsiffrorna från CSO eller Central Statistical Office, som anses vara den officiella avdelningen som publicerar prognostiserade och faktiska tillväxtsiffror (förutom RBI eller Indiens reservbank och finansministeriet), antyder en avmattning i den indiska ekonomin även under kvartalet innan demonetiseringen skedde.

Även om detta verkligen är oroande med tanke på att de beräknade tillväxtsiffrorna har reviderats nedåt från 7.6 % till 7.1 % för räkenskapsåret som slutade i mars 2017, är det som ger anledning till större oro och till och med alarm uppfattningen bland vissa ekonomer, inklusive den tidigare premiärministern Dr. Manmohan Singh (som är en välrenommerad ekonom i sig själv), att det nuvarande och pågående försöket att rensa ut svarta pengar skulle minska hela 2 % av BNP eller bruttonationalprodukten.

Vissa tankesmedjor och forskningsinstitut som Ambit Research har faktiskt gjort ännu mer dystra bedömningar, med sina prognoser om tillväxtsiffror som tenderar att ligga i intervallet under 3 %. Konsensusuppfattningen bland många ekonomer är naturligtvis att även om det verkligen skulle bli en märkbar avmattning i ekonomin under ett "kvartal eller två", verkar de flesta av dem vara överens om att tillväxten verkligen skulle återhämta sig och att den indiska ekonomin skulle återfå sin fart och vända med en förnyad känsla av kraft tack vare högre skatteintäkter.

Med det sagt måste man komma ihåg att enligt de senaste uppskattningarna från vissa ekonomer, Nästan 90 % av de totala kontanterna i omlopp har återvänt till banksystemet och därmed verkar det uttalade syftet med demonetiseringsåtgärden, som var att "utplåna" svarta pengar och göra det möjligt för RBI att minska sina skulder och därigenom ge regeringen en enorm utdelning, ha blivit motbevisat. Naturligtvis finns det vissa som nu hävdar att det indiska banksystemet nu är "fullt av kontanter" och detta har gjort det möjligt för regeringen att "knuffa" RBI att sänka räntorna samt att låta bankerna föra vidare fördelen av riklig likviditet till konsumenterna genom att sänka utlåningsräntorna.

Baksidan av detta har dock varit att bankerna också har sänkt sina inlåningsräntor, vilket är naturligt med tanke på att alla sänkningar av utlåningsräntorna måste åtföljas av sänkningar av inlåningsräntorna. Detta har resulterat i en situation där banker med tillräckligt med inlåning verkar uppmuntra till utgifter mer än sparande, och detta kan verkligen skapa efterfrågan i systemet eftersom mer pengar hos konsumenterna innebär mer utgifter, vilket leder till en ökning av försäljningen av varor och tjänster, vilket har en "multiplikatoreffekt" som resulterar i mer tillväxt.

Å andra sidan, med mer skatter som samlas in på grund av högre insättningar i banker som kan vara skattepliktiga samt ökad efterlevnad på grund av ökad granskning och tillsyn från IT-avdelningen (inkomstskatteavdelningen).Även regeringen kan frestas att tillkännage lägre skattesatser och andra aspekter av vad som kallas finanspolitiska åtgärder. I detta sammanhang är det värt att komma ihåg att finanspolitiska stimulansåtgärder, som sker genom att sänka skatterna och ge fler incitament till både konsumenter och producenter genom att öka utbudet, kan kompletteras och kompletteras av monetära stimulansåtgärder, som sker genom att öka efterfrågan på varor och tjänster genom att sänka utlåningsräntorna och därigenom ge mer pengar till konsumenterna.

Som ekonomisk teori anger kan både finanspolitiska och monetära stimulansåtgärder genomföras isolerat eller tillsammans, och därför kan demonetiseringen, eller DeMo som det kallas, verkligen fungera som en katalysator för tillväxt. Med detta sagt måste man komma ihåg att Indien främst är en ekonomi baserad på kontanttransaktioner, och därför är det verkligen ett "modigt" drag att ta bort 86 % av pengarna i omlopp, eftersom det finns rapporter om att stora delar av den informella ekonomin har kommit till ett stadigt slut.

Dessutom, Det finns också rapporter om att jordbrukssektorn drabbas hårt på grund av brist på likviditet, samt att försäljningen av bilar och andra kapitalvaror minskar trots att lagren byggs upp.Det återstår således att se hur tillväxtsiffrorna för nästa kvartal och det totala räkenskapsåret kommer att bli. Med tanke på att etablerade ekonomer tenderar att debattera och argumentera från båda sidor med lika stor passion och kraft, är det så att, som klyschan lyder, "att få puddingen att äta" och därför måste de faktiska tillväxtsiffrorna hållas i akt.

Naturligtvis finns det andra indikatorer att hålla koll på i form av olika index som PMI eller Purchasing Managers Index, som spårar industriell aktivitet såväl som investeringstakt och kredituppgång samt inflationssiffror. Med detta sagt måste man också notera att bristen på kommunikation om vissa ekonomiska indikatorer från regeringen verkligen är oroande med tanke på att demonetisering har kallats det "största monetära experimentet" på senare tid i hela världen.

Poängen här är att alla sådana ”störningar” måste både kommuniceras och implementeras väl, och med tanke på en del av de farhågor som uttryckts i detta avseende av många kommentatorer, måste man verkligen leta efter ”halmstrån i vinden” för att förstå de ekonomiska effekterna av demonetiseringen på landet.